lördag 10 november 2012

Vinterfodersummering och varroabehandling


I vår biodlarförening är det tradition att göra behandlingen mot Varroakvalster på mårtensafton. Behandlingen görs med en oxalsyralösning som droppas i bisamhället. Det ska göras när samhällena är yngelfria för att ha avsedd effekt och de är normalt yngelfria vid denna årstiden.

I min biodling så sammanfaller även oxalsyrabehandling med att jag gör sista besöket för säsongen hos bina och samlar in foderlådor. Det blir ju mörkt ganska tidigt nu så jag visste att jag behövde börja tidigt i morse, men jag var lite seg och kom inte iväg förrän kl 9. Så här i efterhand var det dumt, det var nästan helt mörkt när jag fixade den sista bigården, precis som förra året.

Det var betydligt mer bin i samhällena i år än förra året, det var nog bara 3 samhällen som jag skulle klassa som för svaga i år, men ett flertal som bara sitter på en låda och knappt får plats och måste ha mer plats bums med det samma tidigt i april. Till våren vet vi hur övervintringen gick.

Eftersom det i år hade blivit en del vildbygge i foderlådorna och var svårt att få ner bina i rätt lådor funderar jag på om det inte är mer rationellt att faktiskt åka två rundor efter vinterfodring. Den första 2 veckor efter fodring i bra väder och samla in lådor, den andra nu och behandla. Efter 2 veckor har de förhoppningsvis inte hunnit göra så mycket vildbygge och är det bra väder är det bara att skaka ut bina var som helst, de hittar hem igen.

Bilden är tagen när jag var hemma och lastade av för att släpvagnen var full. Jag hoppas kunna måla lite kupmaterial även denna vinter, jag har medvetet försökt ha målade kupor kvar och de omålade delarna skulle komma in nu efter vinterfodringen.

För mitt eget minne så lite minnesanteckningar om de olika foderlådorna nedan, både de jag använt i år och tidigare år.
Foderplastpåse med frigolitpluppar: Vindkänsligt när man fyller på, en del pluppar blåser iväg. Plupparna gnags sönder och blir pulver som fastnar i ett eventuellt vildbygge. Det går inte att skaka ur en foderpåse med bin och plupprester i naturen.
Foderplastpåse med halm: Det lär öka förekomsten av botulinumsporer i kupan och därmed i teorin i nästa års honung. Annars inga av nackdelarna med frigolitpluppar.
Foderplastpåse med leca (inte i år): Ganska tungt och de lär innehålla en hel del giftiga rester från tillverkningen. Bör man inte heller hälla ut i naturen, det ser skräpigt ut.
Foderplastpåse på samhälle som får fullt i sina lådor: Det vildbyggs en del, men mindre än i riktig foderlåda.
Foderplastpåse på samhälle som får fullt i sina lådor och som inte riktigt får plats själva i sina lådor: Det blir väldigt mycket bin som inte klarar sig när fodret blir gammalt innan de hunnit göra vildbygge.
Foderlåda utan plastinsats med frigolitpluppar i samhälle som inte sitter trångt: En del vildbygge, men inga bin i lådan. Uppgången halvfull med bin.
Foderlåda utan plastinsats med frigolitpluppar i samhälle som sitter trångt: Mycket vildbygge med mycket bin på, uppgången till foderlådan helt full med bin. Mycket besvärligt att hantera.
Foderlåda med plastinsats (inte i år): Foderrester kvar i lådan och mögel på väggarna om samhället inte vill ta allt foder. Annars bara mögel i lådan.

Min slutsats efter i år är att på:
Svaga samhällen i förhållande till vad de sitter på fungerar foderlåda bra. Halm är ett mera stabilt material än frigolitpluppar, dessutom kan man skaka ut det i naturen.
Samhällen som sitter trångt är påse med halm bättre. Foderlåda med plastinsats fungerar bra till dessa också, men kräver att bli högtryckstvättade efter insamling.
Tillägg: Jag fick tipset att såga av nedre hörnet på plastinsatsen i foderlådorna. När bina ätit upp fodret kommer de då ut i foderlådan och kan städa den rent.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En sista nationalpark innan färjan hem

Jag sover normalt bara 7 timmar så jag vaknade pigg kl 5. Internet har varit mycket, mycket bra i Estland, Lettland och Litauen, men Polen h...