DNF, Bimuseum och gränspassage

Idag steg blodtrycket redan till frukost. Det fanns nämligen inga pannkakor i buffén! Så småningom kom de dock in med nya, dock inte små tjocka utan vanliga. De var i och för sig delikata de också.

Efter att ha tankat geocacher i gpsen styrde vi norrut in i ett småkuperat och brutet landskap med skog och insprängda åkrar. Väldigt vackert och en fin ekologisk reservoar för den flora och fauna som är utdöd i jordbrukslandskapet. Tyvärr fick vi också se ett helt fält fyllt med "Stalin's Revenge".

Många byar är välhållna även om det på sina håll är mera blandat.

Hur tänkte de här? Delat ägarskap eller?

Vi hade två uppdrag idag. Det ena var att passera det europa-kända kärnkraftverket i Ignalina.

Vi får dock skylla på värmeslag och tidsbrist, vi hittade bara till staden, inte kraftverket, trots att jag letat upp det på google maps tidigare. Vi tänkte aldrig så långt som att det kanske fanns en cache där redan inladdad i gpsen, vilket det såklart gjorde. Vi borde varit bättre förberedda, för hade vi kommit på det när vi var där hade vi ändå inte hunnit.

Vårt andra mål var 15 km i andra riktningen, ett bi-museum.

Muséet var dock stängt och var en enda byggarbetsplats, men vi öppnade för oss själva och guidade oss själva runt bland diverse stockkupor, halmkupor, svärmfångstkupor, traditionella kupor och träskulpturer som föreställde både bin och biodling.

Allt är ännu utomhus och vill man åka dit är koordinaterna till entrén N55 24.481 E25 56.732 (vill man smita in bakvägen är det istället N55 24.566 E25 56.576). Det är nog omöjligt att hitta dit utan guide eller gps, det är små oskyltade skogsvägar sista milen.

På väg därifrån letade vi upp en geocache som var gömd i närheten av ett riktigt träd med bin i. Trädet stod vid en ödegård med tillsalu-skylt. Det var väldigt vackert och pittoreskt och lockande - men nej, vi stannar på Björkdala!

På väg därifrån körde vi åter genom gulliga byar.

Det närmade sig kväll och vi siktade in oss på nattkvarter i nästa större stad. Det visade sig bli en betydligt längre resa än väntat pga vägarbeten med ljussignaler under flera mil. Lite vägsalt att binda dammet hade inte skadat.

I Sverige hade nog inte skylthållarna passerat det politiskt korrekta.

Efter vägarbetena passerade vi gränsen till Lettland. Det var bara en skylt, inget annat. Jo och så blev vägen om möjligt ännu sämre.

Ett par mil senare kom vi till landets näst största stad. Infarten var en enkelriktad gata genom bostadskvarter. Det kändes inte riktigt som det var färdigt här.

Staden Daugavpils är en gammal handelsstad med bra förbindelser till St Petersburg, Riga och mot Europa. Från vårt hotell mitt i centrum har vi utsikt mot kyrkkullen där kyrkor som representerar fyra olika religiösa inriktningar samsas.

I morgon far vi antagligen mot Riga.